Jag är en sån otrooolig planeringsmänniska. Jag bara älskar att planera, skriva listor och fundera ut program och scheman. Kanske därför jag älskar att jobba med coaching! ;)
Dock har jag funderat lite på det där med träningsprogram. Jag har i princip alltid haft ett program som jag följt, som jag eller någon annan utformat, och som haft syftet att så snabbt och effektivt som möjligt ta mig mot mina mål. Dock är jag väldigt disciplinerad, nästan för disciplinerad, så om det står löpning 10 km på torsdagen, då gör jag det, oavsett hur kroppen känns på torsdagen. Kanske har jag träningsvärk i benen, kanske är jag lite snuvig, kanske känner jag mig stel och behöver ett yogapass bättre, men nix, står det löpning så blir det löpning.
Jag tycker det är problematiskt. Sista månaderna har jag inte haft något träningsprogram, utan bara kört på känsla, jag har en uppfattning om UNGEFÄR hur många pass löpning/gym/yoga/spinning jag vill köra per vecka, och sen lägger jag in dem som det känns bäst. Om jag missar ett pass känns det inte som hela världen då, jag blir helt enkelt mer flexibel.
Detta funkar inte för alla. Risken finns att det inte blir nån träning alls då, eller mindre än man egentligen vill/borde för att nå sina mål. För mig är det ingen risk. Jag älskar min träning och jag har inte märkt av någon minskad träningsdos under sommaren- tvärtom, jag har fått ut bra kvalitetsträning som varit lustfylld.
Därför har jag bestämt mig för att fortsätta träna utan träningsprogram. Vinterns träning ska ha fokus på löpning för mig, och mängd är ledordet. Inga snabba pass, inte specifik backträning, bara mängd. Mycket ska det bli, såsmåningom när kroppen är hel, men bara nöta på, samla kilometer, bygga en bra bas. SEN ska jag springa snabbt, till våren. Jag kommer att sikta på 3-4 pass löpning i veckan, däremellan ska jag köra styrka, kettlebells, yoga , spinning och mina MRL-klasser. När jag vill, och hur jag vill. Ingen struktur. Jag tror det här är bra för mig, jag behöver en mental utmaning!